Följetong: Ekot från djungeln [3/4]

massai3
Vi fortsätter Anders krönika här, med betraktelser över livet i det nya Malmö.

– Jag kan fortfarande inte förstå vad allt detta har att göra med min motvilja till grannen. Förutom detta – som du sade – att han tillhör en annan, kanhända fientligt inställd, stam.

– Jag har redan sagt det men upprepar det gärna igen: djuret som vi bor tillsammans med i en gemensam kropp reagerar som det bör. När det befinner sig i en situation vilken kräver agerande, finns det två sätt att tillgå: attackera eller fly. Nuförtiden är detta en självklar iakttagelse, inte enbart tack vare Hans Seyle som 1936 införde definitionen ”stress” till den biologiska vetenskapen. I det här fallet pratar vi om en full mobilisering av kroppen för att kunna sätta igång ett av de nämnda alternativen. Både attack eller flykt kräver största möjliga tillgång till energi. Din granne, som nämndes tidigare, använder inte bara språk du inte förstår men pratar även på ett annorlunda sätt; han talar högt som av dig uppfattas som ett uttryck av aggression. Till råga på allt ser han annorlunda ut jämfört med dig som ännu tydligare, i dina ögon, gör honom till en hotfull fiende. Och eftersom djuret i dig använder sig av dina ögon, försöker det att agera precis som det är programmerat och är styrt av dess gener. Om grannen inte ser kraftigare och starkare ut än du själv och djuret i dig tillhör det dominanta, aggressiva väsendet, kommer han utan tvekan att attackera. Men den intellektuella delen av dig tillåter inte att agera som djuret vill. Då föds frustration, alltså det psykiska obehag som dyker upp när man inte kan nå målet som man siktar på. Detta kan vara en tillräcklig förklaring till orsaken till din känsla av obehag, irritation och aggression som är blockerad att få utlopp.

– Nåväl, detta som du säger professorn, går kanske att acceptera, men varför blir jag störd av kvinnor som är klädda i de där tältliknande … vet inte vad det heter…

– Jilbab?

– Kanske. Alltså, varför irriterar det mig att jag knappt ser deras ögon?

– Här är situationen lite mera invecklad. För det första känner du (eller rättare sagt ditt granndjur) dig förolämpad av det faktum att någon gömmer sig framför dig. Kvinnor i vår kultur beter sig annorlunda. På sista tiden kan man säga mycket annorlunda. En kvinna som är totalt gömd inför din ”inneboende” från djungeln, kan inte bli bedömd vad det gäller hennes lämplighet för att bli – låt oss kalla det lite grovt – befruktad.

Som vi har nämnt tidigare är en av djurets grundläggande (om inte den mest grundläggande) uppgifter att se till att arten det tillhör kommer att överleva. Vid kontakt med honan (för just så borde vi kalla saken i detta sammanhang) känner han det överväldigande nämnda behovet av att bedöma hennes fortplantningsmöjligheter. Information om detta består av flera signaler som är mycket lätt uppfattade av hanen. Till dem tillhör till exempel höftbredden som antyder storleken på bäckenet eller det lagrade fettet på låren. Det första informerar om födselkanalens storlek, det andra om möjligheterna att kunna mata barnet den första tiden efter födelsen. I djungeln fanns det inte pulvermjölk och tillgång till föda var inte alltid den optimala.

– Nåja, det kan man förstå; om man kan inte se detaljer kan man känna sig osäker och förvirrad.

– Jo, det stämmer. Förutom detta kan man tillägga att under den vida jilbaben kan det gömma sig en farlig fiende. Te.x. en muslimsk självmordsterrorist behängd med granater runt midjan. Djuret vill gärna känna till vem det har att göra med.

[Fortsättning följer]

Anders, mannen utan skuld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s